10 felaktiga rykten angående rosévin* som du aldrig vågat ifrågasätta
1. Rosévin är en underkategori till röd- och vitvin.
Fel. Många vinregioner i världen fokuserar helt riktigt på rödvin och vitvin och världskonsumptionen av rosévin är fortfarande bara blyga 10% av allt vin. Men i västeuropa, Brasilien och Kina är 17-25% av allt drucket vin just rosévin. I Frankrike, som producerar mest vin i hela världen, representerar rosévinet 30,3% av allt vin (volym) som sålts genom dagligvaruhandeln. Vitvin representerar endast 17,2% (källa : IRI 2014)
2. Rosévin går inte att lagra.
Château Thuerry 2012 serverad under sommaren 2015. Lagringen har "lugnat ner" vinet, smaken är rund och fruktig – inte till det närmaste någon oxidering – utmärkt till grillspett.
Fel. Precis som med rödvin och vitvin beror det främst på vilket vin vi talar om. Enkla röd- och vitviner ska drickas unga och det är precis samma sak med rosévin. En stor del av de roséviner som saluförs i butik måste helt rätt drickas unga, men det är mer en fråga om utbud och sortiment än om produktkategori. Välgjorda roséviner kan mycket väl lagras ett par år. Bandol-appellationen i Provence, som gör roséviner av Mourvèdre, rekommenderar t.o.m. lagring upp till 10-15 år. Likaså Tavel-appellationen längre västerut kan rekommendera lagring av sina roséviner. Lagrade roséviner får en rundare smak med mindre frukt och syra, ofta med komplexa inslag av kola, kanderad frukt och knäck. Precis som när det gäller röd- och vitvin krävs att rosévinet är av kvalitet för att tåla lagring. Ekfatslagrade roséviner brukar tåla lagring i minst 5 år.
3. Rosévin är en ny modegrej.
Fel. Rosévin är troligen det äldsta vinet som gjorts och var troligen det vin som dracks av både antikens greker och av romarna. Rosévin från Loire-distriktet i Frankrike serverades troligen i Ludvig de XIV’s kungliga salonger i Paris och de idag exklusiva röda Bourgogne-appellationerna beskrivs i litteratur från dåtiden som ljusa, klara viner. Även i Bordeaux, som under senare medeltiden invaderats och styrts av England, gjorde sig en förmöget på sin export av « French Claret » till törstande engelsmän. French Claret var ett mörkt rosévin som finns även idag och kallas "Bordeaux Clairet". Ett rosévin som emellertid kanske inte är vår favorit. Rosévin är säkerligen namnet på det rödvin som dracks ända in på 1800-talet, då man innan dess, inte behärskade macereringen med skal av de röda druvorna. Färgen i rödvin kommer från de röda druvskalen. Pressar man druvorna omedelbart efter skörd, utan att först macerera dem, blir vinet ett rosévin. Idag är 90% av de franska Côtes-de-Provence-vinerna (trots de mycket goda röd- och vitvinerna) fortfarande rosévin. Även på Korsica, i Roussillon och i Loire framställer man mer än 1/3-del rosévin. Sen är det sant att det internationella intresset för rosévin rent generellt exploderat på senare år.
4. Rosévin är billigare än vit- och rödvin.
Rätt och fel. Det går att finna mycket billiga roséviner. Smakupplevelsen i ingångsprissegmentet är dock inte speciellt intressant. Vinerna är ofta rent ut sagt dåliga och bidrar till att ge rosévinet en dålig och oseriös stämpel, gärna med bilden av rosé med isbitar i glaset och en somrig swimmingpool i bakgrunden… Ett bra rosévin behöver inte vara lyx, men är i gengäld inte mycket billigare än en vingårds vita eller röda vin i samma segment.
5. Rosévin ska drickas iskallt.
Fel. Följer man modet ska rosévin ofta serveras iskallt – vissa tvekar inte ens att blanda rosévin med isbitar. Om detta känns nödvändigt så välj ett enklare rosévin ! Vill man däremot få ut det mesta av en flaska välgjort rosévin bör man först och främst undvika is. Servera rosévin vid mellan 7-10° C. Om det är varmt ute kan det serveras något kallare, för innan vinet hällts i glaset hinner det värmas upp någon extra grad. Smaken ska vara frisk och kylig, men inte iskall eftersom kyla bedövar aromer och smak.
6. Rosévin görs av rödvin och vitvin som blandas.
Rätt och fel. I vissa länder såsom i USA, Australien och i Sydafrika är det tillåtet. I Europa ska vinet dock vara framställt av röda druvor som via sitt skal avsöndrar röd färg i varierad dos. Försök gjordes med Barroso's EU-komission år 2009 att också införa blandmöjligheten i Europa för att göra europeiska roséviner mer konkurrenskraftiga gentemot viner från den nya världen. Lagförslaget skapade ramaskri bland vinbönder med yrkesstolthet och lagförslaget fick läggas ner.
7. Rosévin smakar alla ungefär likadant och saknar komplexitet.
Fel. Men i grund och botten är det en fråga om inställning hos gemene man. Den som inte är intresserad ser ju rödvin som just bara rödvin och vitvin som just bara vitvin. För den däremot, som är gediget intresserad och nyfiken, öppnar sig en värld av nya dofter, smaker och intryck med varje ny flaska man provar på, oavsett om det är rött, vitt eller rosévin. Citrus, grapefrukt, vita blommor, röda frukter, honung, aprikos, rund smak, fruktig smak, torr frisk smak, mineralitet är bara några av de intryck man kan uppleva genom rosévin. Det är inget snobberi, bara en enkel, spontan, personlig och helt naturlig analys som görs av den mat- och dryckintresserade när man stoppar något i munnen !
8. Rosévin är mingelvin, inte matvin.
Fel. Flera rätter, främst de från medelhavsländerna avnjuts bäst med ett glas rosévin. Vitlök är t.ex. en krydda som fungerar bäst med rosévin ! Men också en grillad medelhavsfisk, en aioli (rätten, inte såsen !), en pasta med pistou (variant av den italienska peston), en bouillabaisse är vid sidan av aperitifen de bästa rätterna för rosévin. Plockmat, antipasti, matiga sallader och marinerat kött från grillen är andra bra exempel på rosévinsmat. Vidare fungerar rosévin fantastiskt bra till asiatisk mat och är troligtvis inte bara lika bra som rött eller vitt, men mycket bättre till vissa kryddstarka maträtter. Rött vin blir t.ex. grovt och tanninkraftigt med kryddstarka och söta ingredienser och vitt vin kan komma i skuggan och förstöras om maten är för stark och vinet ifråga har en subtil smak. Spara den vitvinsflaskan till en mer neutral maträtt.
9. Ljus rosé är en kvalitetsgaranti.
Fel. Ljusa roséer är populära, men pass upp – färgen är ingen garanti för kvalitet. Sulfiter bleker t.ex. vin och om vinet gjorts slarvigt utan bra kontroll av syretillförsel krävs stora mängder svavel för att skydda vinet från oxidering. Svavel skyddar från oxidering, men bidrar också till att bleka vinet. Roséviner från Provence är i regel ljusare än många andra roséviner. Det är en stil. Många är fantastiskt bra – enligt oss de bästa. Men det är inte bara färgen som garanterar att rosévinet är ett kvalitetsvin. Franska roséer från Tavel, Roussillon, Loire och Marsannay är mörkare men anses vara av hög kvalitet.
10. Olika roséviner är i grunden samma sak, de kommer bara från olika ställen och har olika ettiketter.
Fel. Rent kulturellt är det stor skillnad mellan roséviner från olika regioner i världen. Amerikanska roséviner är ofta sötare än t.ex. franska. Provenceroséer är ljusare än många andra. Vårt val går helt klart till Provence p.g.a kvalitet och tradition, på samma vis som valet går till Veneto när vi talar Apassimento-viner eller till Champagne när vi talar bubbel. Undantag finns naturligtvis, men detta är normsättarna för kvalitetsvin i sina kategorier.
