Besök på La Jasse Castel i Montpeyroux
Om du en dag stiger ur bilen mitt i Languedocs vindistrikt och din 12-åriga dotter, som beslutat sig för att sitta kvar i bilen för att lyssna på musik istället för att följa med sina föräldrar på tråkig vinprovning, plötsligt ändrar sig – lämnar bilen och låser den med bilnycklarna i tändningslåset, då hoppas jag att du befinner dig i närheten av Pascale Rivières La Jasse Castel i Monpeyroux. Detta är vad som hände mig på parkeringen utanför La Jasse Castel.
Tack vare Pascale kunde vi dock få en flink mekaniker på plats inom loppet av några minuter och efter ytterligare 10 fick han upp bildörren utan att förorsaka minsta repa i lacken. Jag vill helst inte tänka på vad som skulle hänt om denne man haft semesterstängt som många andra denna dag mitt i augusti. Efter denna något omskakande ankomst var vi nu i allafall färdiga för det vi kommit för. La Jasse Castel ligger i infarten till byn Montpeyroux som främst gjort sig känt som sommarresidens för biskoparna från Montpellier och som tack vare sin goda renommé vad gäller vin, tillåts markera ”Montpeyroux” på etiketterna vid sidan av den mer generella beteckningen Languedoc. Detta är ungefär detsamma som vi tidigare sett angående Cairanne, Vinsobres etc. i Rhônedalen. Vi stiger in hos Pascale från vägen utanför och för den som råkar ha vägarna förbi är det bäst att hålla god uppsikt över entrén. Mycket lite, eller nästan ingenting föranleder att man här ska kunna finna en vinkällare med möjlighet att provsmaka goda drycker. Hur som helst, vi stiger in i den anläggning som Pascale på egen hand skapat sedan starten 1998. Redan under bilincidenten förstår vi att detta är en dam med karaktär som vet vad hon vill och som går till grunden med det hon tar sig för. Pascale är eldsjälen bakom Vinifilles som är en förening för kvinnliga vinodlare i Languedoc. Idag återfinner man ett 20-tal medlemmar, allihopa vinodlare i Languedoc. När jag som bott i Bourgogne talar om ”feminina viner” eller ”feminin smak”, ett begrepp som man gärna använder inte minst på tal om Volnay, då ruskar Pascale på huvudet. ”Jag gillar kraftiga rödviner likt dem jag själv framställer. Feminin smak vet jag inte ens vad det betyder. Det är troligtvis något machopåhitt”.
Pascale var från början inte alls vigd att bli vinbonde. Med studier i konsthistoria i bagaget och en start inom journalistyrket verkade saker och ting ta en helt annan form. En god vän bad henne skriva några artiklar om vin och på den vägen har det sedan fortsatt ända tills det att den första rankan planterades 1998. Pascale har nu hunnit visa oss runt och kunnat presentera sina viner. Det är nu dags för provsmakning. Vi börjar med de vita och får höra att El Abanico som lagrats på ekfat tyvärr redan sålts slut. Vi erbjuds istället l’Egrisée som är ett lättare vitvin som lagrats på ståltank. Vitvin är kanske inte det som gjort Montpeyroux mest känt, men vinet är bra, troligtvis utmärkt som aperitif eller till en bit grillad fisk. Vi fortsätter provsmakningen och övergår till de röda varianterna. Pimpanela är namnet på den första varianten. Pimpanela betyder pion på det gamla lokala språket Occitanska och på Toulouseoccitanska betyder det ”kvinna som klarar sig själv” vilket säkerligen inte är en tillfällighet. Vinet är mörkt i färgen med violetta nyanser av vad vi kan se i det dunkla vinkällarljuset. Aromerna är kraftiga med inslag av choklad, svarta bär, något kryddig doft. Smaken är fyllig och kraftig med lättidentifierad björnbärsmak. Ett vin för den som gillar kraftiga rödviner där den runda fruktsmaken dominerar syran. Ett perfekt vin till grillat rött kött eller lamm, utan onödiga marinader.
Vi fortsätter provsmakningen och blir presenterade ”La Jasse” som ungefär betyder fårstall på occitanska. Vinet är från appellationen Terrasses de Larzac och uppmärksammades förra året då Guide Hachette som är det ”franska folkets vinguide” gav detta vin en ”Coup de coeur”, en sorts toppnotering. Arommässigt är det samma typ av vin som ”La Jasse” men med inslag av svarta bär, kakao, lakrits, violett och kryddor. Smakmässigt är det dock annorlunda. Syrorna och röd frukt framhävs och ger kanske ett något mer elegant och subtilt intryck än Pimpanela som är något rundare och kanske lite fylligare. Jag får dock tillägga att detta är helt och hållet en smaksak, båda vinerna är mycket bra och representativa för regionen. Sist men inte minst provsmakas ”Les Combariolles” som också är en Terrasses de Larzac, men med Grenache som främsta druvsort medan ”La Jasse” domineras av Syrahdruvor. Vi fortsätter våra vindiskussioner och efter en titt på klockan och en mycket trevlig vistelse i Montpeyroux tackar vi för oss. Jag gläds ännu en gång över min återvunna bilnyckel när vi kommer ut i dagsljuset och utan problem kan lämna byn.
