Historien om “Östersjö-champagnen” fortsätter
Ingen vinintresserad har väl kunnat ungå att läsa om « östersjö-champagnen » som hittades i ett förlist skepp utanför Åland år 2010. Inte mindre än 168 flaskor, varav ett större antal fortfarande drickbara, från början av 1800-talet hittades i havet på 55 meters djup. Champagnen visade sig ha bevarats väl på havsbotten, i skydd från ljus, vid 6 bars tryck (detsamma som i flaskan), samt vid konstant 4-6 graders vattentemperatur i 170 år ! Champagnen kom främst från vinhuset Juglar (numera försvunnet då de köptes upp av Jacquesson år 1832), men också från Veuve Cliquot och Heidsieck. Med hjälp från vinhusens egna historieansvariga experter har det kunnat bekräftas att inte minst Veuve Cliquot-flaskorna är helt orginal och har troligtvis framställts och sålts av självaste Madame Cliquot. En riktig brakskräll inte bara vinmässigt, men även historiskt ! De första flaskorna gick till aktionsförsäljning i Mariehamn i juni 2011. En flaska Veuve Cliquot och en Juglar såldes för 30.000€ resp. 24.000€ och var då världen äldsta champagne som någonsin sålts.
Sedan upptäckten 2010 har nu i dagarna nya rön uppdagats via PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences), där Philippe Jeandet, professor i biokemi vid universitetet i Reims och professor Philippe Schmitt-Kopplin från universitetet i München den 20 april i år publicerat resultaten av den både smakmässigt och rent historiskt mycket intressant analysen beträffande vinfyndet från 2010. Philippe Jeandet som fått provsmaka 100 mikroliter, dvs 2 droppar via en pipett som placerats på ovansidan av handen, beskriver vinet som mycket spektakulärt och helt välbevarat, med aromatiska inslag av tobak och läder. Andra professionella oenologer som haft möjligheten att provsmaka mer av vinet efter att det luftats beskriver en « ung » fräsch smak med blommiga och fruktiga inslag.
En smakmässig överraskning var att sockerhalten i vinet var betydligt högre än den vi finner i dagens Champagne. Inte mindre än 150 gr socker per liter – eller 3 gånger mer socker än i en Coca-cola har mätts upp. Förklaringen är helt logisk då söt Champagne var dåtidens smakreferens i både Frankrike och i Tyskland. För den ryska adeln var sockermängden t.o.m. dubbelt så hög, d.v.s. 300 gr per liter, vilket bekräftar att det funna vinet i alla fall inte hade Ryssland som slutdestination. Den nutida mindre sockriga Champagnen kom till först runt 1850 då man ville tillmötesgå en amerikansk och engelsk smak som börjat föredra champagne med mindre socker.
Den kemiska analysen har också den kunnat ge oss ovärderlig information om dåtidens Champagne :
Till att börja med var alkoholhalten bara 9.5% alkohol mot dagens 12.5%. Anledningen är troligtvis att klimatet var kyligare i början på 1800-talet och sockerhalten i druvorna var därför lägre vilket gav ett vin med lägre alkoholhalt.
Den kemiska kompositionen är väldigt lik den vi finner i dagens champagner och ättikssyrenivån är nästan lika låg. Detta betyder troligtvis att man redan i början av 1800-talet behärskade vinframställningen mycket väl och att tekniken i sig inte ändrats speciellt mycket sedan dess.
Man har funnit en större mängd träsubstanser eftersom vinifieringen på den tiden gjordes på ekfat. Samma s.k. kastalinsubstanser finns i dagens eklagrade Champagne från Krug eller Bollinger, men inte i de mer vanliga ståltankslagrade Champagner, som t.ex. den som Veuve Cliquot framställer idag.
Förekomst av järn förklaras av järnbehållare som användes för att transportera druvsaften och viss förekomst av koppar förklaras med användningen av svavel för att bekämpa och förebygga svampinfektion av vinrankorna. I det stora hela och ur en ren hälsoaspekt är dessa 170 år gamla viner fullt dugliga. De lyckostar som haft möjlighet att provsmaka dessa klenoder har troligtvis fått uppleva en, i allafall som vinfantast, ovärderlig provsmakning som säkerligen märkt för hela livet !
