Rosévinet och dess oersättliga plats på matbordet
Vi är mitt i juni månad och rosésäsongen 2017 är i full gång. Suget efter rosévin är ganska linjärt relaterat till kvicksilvernivån på termometern och när sommarsolen och värmen kommer tillbaka vill vi gärna ha något lätt och nedkylt i glasen. Rosévinet blir då det perfekta alternativet till rödvin och vitvin. Rosétrenden har varit mycket positiv sedan flera år tillbaka och dricks gärna som mingelvin under varma sommardagar, pratvin med några oliver, men också som vin att bara slappna av med. Tyvärr ofta långt ifrån matbordet. Rosévin är åtminstone i sydfranska mått mätt ingen « drink » och inte heller någon ny modefluga utan är troligtvis världens äldsta vin som framställdes redan av de antika grekerna, troligen ännu tidigare. Långt in på medeltiden och sedan under renässansen dracks s.k. rödvin i Frankrike, men som i våra ögon snarare skulle kunna beskrivas som ett mörkt rosévin.
Rosévinet är alltså ingen ny trend utan är ett vin med lång historia. Utvecklingen har dock i modern tid gått skilda vägar beroende på vilken vinregion vi talar om. Grekerna lade grunden för staden Marseille redan 600 f. Kr. De tog med sig sina vinodlarkunskaper – som vid den tiden när det gällde röda druvor endast utgjordes av rosévin – till det vi idag kallar Provence. Och det är just i Provence som rosévinet blivit kvar genom alla år för att idag bli referensen för vad vi kallar gott rosévin. Provence är förresten Frankrikes äldsta vinregion. Ett ljust laxfärgat vin – lätt, fruktigt men utan vulgär sötma, inslag av citrus, exotiska frukter och vita blommor brukar vara den generella beskrivningen av provençalska roséviner. Rosévin dricks i Provence hela året runt, inte bara under sommarmånaderna och nästan inte utanför matbordet. Som aperitif får rosévinet konkurrens av den lokala anisdrycken Pastis som blandas med vatten. 88 % av Provence’s vinproduktion är idag rosévin, trots att man inte har någonting alls att lära sig, när det gäller framställning av eleganta röd- och vitviner.
Rosévinet har trots detta svårt att växa fram som ett helseriöst alternativ till röd- och vitvin, i allafall med tanke på det som skrivs i press. Många vinjournalister som själva anser sig vara experter har fortfarande svårt att uppskatta och se rosévinskategorin jämställd den för vitt och rött vin. Varför är det så ? Det finns troligtvis flera orsaker till detta.
Journalistik och media i Frankrike har sitt säte i Paris och Provence har i det centralstyrda Frankrike betraktats som en lättsam, sydlig del av den franska Provinsen. Visst, en charmig del av landet, men inte lika seriös som Paris grannregioner med historia nära förankrad till Paris och med hovleverantörsrykte från tiden då Frankrike var en monarki. Rosévinet från Provence har snarare blivit favoritdrycken för semesterfirare vid bassängkanten. I detta fall mer en drink med andra ord, än dryck vid matbordet.
Vidare har vinappellationerna i syd säkert varit svagare och långsammare genom åren med att marknadsföra sig internationellt. Detta i jämförelse med större vinregioner som t.ex. Bordeaux och Bourgogne som varit betydligt mer effektiva, men som inte lagt mycket krut på rosévin. Kanske med Marsannay och Bordeaux Clairet som undantag.
Vissa anser också att rosévinet haft en lång väg att vandra då det för ett 30-tal år sedan var av så dålig kvalitet och därför behövt tid på sig för att bryta detta rykte. Det argumentet håller dock inte för det gäller även för röd- och vitvin som också haft en kraftig kvalitetsförbättring i många av världens vinregioner.
Om då det provençalska rosévinet har sin speciella plats i vinets värld, hur ska den då definieras och vad gör det unikt. ? Rosévin är ett utmärkt aperitifvin som vi alla vet, men det är också ett gastronomiskt vin eller matvin som passar mycket bättre än vitvin eller rödvin till flera maträtter. Uttrycket att mat och vin med samma ursprung passar bäst gäller även för rosévinet. Den sydfranska gastronomin ska avnjutas med ett lokalt provençalskt rosévin och för att förtydliga detta kan man säga att all mat med mycket vitlök bäst kombineras med rosévin. Den som motsäger detta har inte smakat en riktig pasta med pistou (franska varianten av pesto). Inte heller en riktig bouillabaisse från Marseille med vitlöksgnugggade krutonger och vitlöksrouille, en pistousoppa eller en aioli som inte bara är en sås utan en hel fiskrätt med den välkända vitlökssåsen som för övrigt ska uttalas med tyngd på sista i :et, inte på o :et – dvs « aiolÌ » rent fonetiskt. En grillad fisk med tapenade eller anchoiadesås går inte att äta till annat än rosévin som dryck. Så är det med det ! Typiskt för fisk och grönsaksrätter från sydfrankrike är att medelhavet ger sting och smak åt fisken, örtkryddor såsom rosmarin, timjan och salvia, samt vitlök ger smak till den grad att ett fint och elegant vitvin från t.ex. Bourgogne riskerar att « slås ut » av ett sådant aromfyrverkeri. Det blir då bättre att spara vitvinet till ett annat tillfälle.
Ett rödvin å andra sidan blir för kraftigt, beskhet och garvsyror tar över, inte minst under varma sommarmånader. Ett gastronomiskt fylligt rosévin däremot står sig bättre än vitvin mot kraftigare smaker och ger samtidigt ett mer läskande och fräschare intryck än rödvin.
Rosévin har alltså sin distinkta och egna gastronomiska sfär som man sedan får experimentera med själv. Sushi och kryddstarka rätter från Asien passar t.ex. mycket bra till rosévin.
Sist men inte minst ska nämnas att det för rosévin är likadant som för rödvin och vitvin ; det behöver inte vara det dyraste som är det bästa, men det finns i regel en anledning till att priserna varierar. Ett bra rosévin är inte billigare än sin motsvarighet i rött eller vitt och den som bara söker billigt pris lär bli besviken på de roséviner han erbjuds.
